Hyresavtal.nu Sveriges största faktabank om hyresavtal och hyreskontrakt

Preskription av hyresfordran

13.5 Preskription av hyresfordran

Om någon part, hyresvärden eller hyresgästen, vill göra gällande en fordran på grund av hyresförhållandet måste en sådan fordran göras gällande inom två år från och med att hyresförhållandet upphörde. Detta utgör ett undantag från den allmänna tioårsregeln som oftast gäller i svensk rätt. När dessa två år har löpt ut är fordran preskriberad och kan således inte göras gällande. Detta stadgas i 12:61 JB.  Den part som vill göra en sådan fordran gällande måste väcka talan om ersättningsskyldighet i domstol inom dessa två år.

Denna bestämmelse ger en borgenär anledning att vara aktiv och agera snabbt så fort hyresförhållandet upphört, eftersom den allmänna preskriptionsregeln inte är tillämplig. Däremot gäller inte denna preskriptionstid när en part åberopar ett skadeståndskrav som grundar sig på ett brottligt beteende, t.ex. uppsåtlig skadegörelse eller bedrägeri.

12:61 JB är visserligen dispositiv, vilket innebär att en preskriptionstid mellan 2-10 år kan avtalas särskilt mellan parterna. Om en kortare tid än två år avtalas kan denna sannolikt inte göras gällande till hyresvärdens fördel. Är hyresgästen dessutom att se som konsument i förhållande till hyresvärden, (vilket är det vanliga vid bostadshyra) måste man även ta hänsyn till 2 § 2 st. preskriptionslagen. Denna regel kan inte avtalas bort och ger hyresgästen rätt till en preskriptionstid om minst tre år. Detta innebär i praktiken att, om inget särskilt avtalats, så kommer hyresvärden endast att ha två år på sig att göra en fordran gällande, medan hyresgästen har tre år på sig.

Relaterade länkar: